Sorg

När en person får en förvärvad hjärnskada förändras livet även för de anhöriga och blir kanske aldrig som förut. Att känna sorg och frustration över det som gått förlorat är naturligt. Känslorna pendlar ofta fram och tillbaka mellan olika lägen, förlusten och den nya tillvaron, och det kan fortsätta gå i vågor under livets gång.

Livssituationen är ofta avgörande för när anhöriga orkar bearbeta sin sorg och andra känslor. När det är som jobbigast i början efter skadan är man ofta fokuserade på att hjälpa till och få ordning på allt det praktiska. Oftast är det först när de anhöriga ser en förbättring hos den som fått hjärnskadan som de tillåter sig att släppa taget och känna efter hur de själva mår. Sorgen kan till exempel handla om att man kanske inte känner igen sin partners personlighet, eller att man sörjer det liv, den relation och de framtidsplaner man tidigare haft tillsammans. Det kan också hända att man inte vill fortsätta relationen.

Sorg kan påverka ditt mående på olika sätt. Stressystemet i kroppen aktiveras vilket i sin tur kan påverka immunsystemet. Sorg kan ge nedstämdhet och påminna om depression men är inte det. Ibland kanske man inte ens förstår att det är sorg eftersom det är fysiska symtom som magont, trötthet eller sömnsvårigheter. Hur just din sorg och hur ditt sorgearbete ser ut beror på vem du är som person, din ålder och tidigare livserfarenheter. Det beror också på relationen till den som fått hjärnskadan, om det är en partner, förälder eller ett barn.

Det finns stöd att få om sorgen blir för tung att bära. Genom till exempel att prata med en kurator, psykolog, diakon eller sjukhuspräst, kan du få hjälp att sätta ord på sorgens svåra känslor.

Lästips:

Boken ”Hur ska jag orka?” av Lars Björklund

Boken ”Vara skillnad, Om tröst och mod att finnas”, av Kerstin Dillmar och Lars Björklund

Antologin ”Sorg och komplicerad sorg”, av Pål Kristensen, Atle Dyregrov och Kari Dyregrov