Att bli nedstämd eller uppleva stress och ångest är normalt efter en förvärvad hjärnskada. Det är också vanligt att känna sorg över det man förlorat. Våra kamratstödjare tycker att det är viktigt att prata med en psykolog om man mår dåligt. Det gäller också att hitta sina egna måbra-knep. Det kan till exempel vara att träffa vänner eller andra i samma situation, komma ut och röra på sig, gärna i naturen, och att meditera.
I början grät jag massor. Men det fanns flera person som trodde på mig och gav mig ett fantastiskt stöd. Det är mycket svårt ibland. Vissa dagar orkar jag inte gå ur sängen. Då brukar jag ge mig själv två timmar att vara nedbäddad. Sen så mer eller mindre drar jag mig upp. Verkligen kämpar. För att sedan gå ut och gå minst en halvtimme.
Varannan vecka träffar jag en terapeut. Sen pratar jag också med kompisar och släktingar. Det hjälper mig jättemycket. Efter stroken har jag blivit en mer öppen person. Och även lärt mig att vara mer snäll mot mig själv.
När jag är ledsen kan jag bestämma att i dag är en dag då jag behöver gråta. Det är viktigt att tillåta sig själv att vara ledsen, men det får inte ta över. Dagen efter kan det kännas bra igen. Jag tycker det är jätteviktigt att prata med en psykolog för att bearbeta det som har hänt och få hjälp med sin ångest. Jag har också behövt ta antidepressiv medicin.
Det är bra att berätta för andra när man känner sig deppig. Då kan man få hjälp och peppen man behöver för att ta på sig skor och jacka för att ta en promenad. Men det kan vara svårt att våga säga till när man mår dåligt.
Det är bra att träffa andra med liknande erfarenheter. Vi har en annan acceptans och förståelse. Det gör det lättare att prata om sin situation, och även gråta eller skratta åt sina upplevelser.
Om stress
Stress är en del av vardagen och något som alla känner då och då. I krävande situationer kan stress ge kroppen extra kraft, men är vi stressade för länge och inte får tillräckligt med återhämtning kan vi må dåligt och behöva hjälp. Åsa och de andra kamratstödjarna upplever stressen som annorlunda efter stroken, och svårare att hantera. ”Det är lättare att halka in i panikkänslor”, säger Åsa.
När jag tänker på hur framtiden ska bli så väcker det en inre stress hos mig och då kan det hjälpa att få prata med någon och ta hjälp av andra. Men även yoga och mindfulness och sådana metoder är jättebra för att man lär sig att hantera sin stress.
En annan sak som skapar mycket stress är pengar och alla kontakter med Försäkringskassan. Man måste ju nästan vara lite frisk för att kunna vara sjuk.
Jag har tidigare haft jättehöga prestationskrav på mig själv. Och beslut som jag fattade förut i stressade situationer blev kaos och pannkaka. Men nu när jag gått i kbt-terapi och annat så har jag lärt mig backa tillbaka och ta ett fågelperspektiv över situationen, då kan jag lättare hitta ett lugn.
Det vill jag sprida till andra också. Försök ta allt ur ett lugnare perspektiv och du blir en bättre kollega, vän, person, en bättre kompis. Där har meditation funkar hur bra som helst för mig. I dag gör jag det lite till och från, inte lika ofta som tidigare. Någonting som jag vet funkar för de flesta är annars att gå ut i naturen. Promenera i lugna miljöer.
Känslan av att vara annorlunda ger också en stress som gör att det är svårt att hantera sina tankar. Vilket leder till ännu mer stress. Men fysiskt aktivitet är bra. Och att komma ut från sin hem. Se en annan miljö och träffa andra människor. Då får man helt plötsligt syre, och hjärnan tänker bättre tankar.
När du inte känner igen hur du fungerar och inte kan göra det man gjorde förut, då blir du stressad.
I den här filmen får vi några tips på att hantera stress
Om nedstämdhet och sorg
Hjärnskadan i sig kan orsaka nedstämdhet och depression. Av den anledningen får man ofta antidepressiva läkemedel den första tiden efter skadan. Att livet ändras, ibland på ett dramatiskt sätt, kan också ge nedstämdhet och sorg. De flesta hittar så småningom vägar fram genom det mörka. Effats tips till dem som nyligen fått en förvärvad hjärnskada är att prata om det jobbiga, gärna med en psykolog, och ”försök att skratta mycket, även om det är svårt, det blir bättre!”
Direkt efter stroken fick jag antidepressiva mediciner. Det är vanligt att man får det och det var en hjälp. För en period blev jag riktigt deppig. Både på sjukhuset och även senare. Jag har gått till Bosses Råd, Stöd och Kunskapscenter. Där fick jag hjälp till KBT-behandling. Det är jättebra med terapi men också väldigt tungt. Men det var nödvändigt för jag började känna att saker och ting inte var roliga längre.
Det händer ibland att jag kan tänka: varför hände detta mig? Men jag säger till mig själv att det är okey att vara ledsen en halv dag, en dag. Sen måste jag göra något annat, gå ut eller ringa en kompis. Att bara sitta kvar hemma leder till en ond spiral.
Man måste får sörja det som gått förlorat. Känna att detta är skit och lätta på trycket. Sen kan jag uppleva att som strokedrabbad blir allt så mycket större. Som vad ska hända med barnen i framtiden? Hur ska vi klara oss hela vägen? Det går att ta upp under KBT-terapi. Att sätta ord på sina känslor är mycket bra. Du lär dig saker om dig själv när du säger högt hur du tänker och mår.
Ibland skriver jag om min situation och mina tankar på Facebook. Förhoppningsvis hjälper det också andra att förstå. Hur hela mitt liv förändrades, inte bara genom hjärnskadan utan även av skilsmässan efteråt och annat.
Sorgen och frågan om varför just jag kommer också till mig. I början var det mycket oftare men nu är det allt mer sällan. Jag målar, och skriver också som en dagbok, men på min webbsida på nätet. Delar med mig av mitt liv i ord och bilder. Det hjälper mig.
Intervju med Lars Björklund och Kerstin Dillmar, båda fd sjukhuspräster, som samtalar om sorgens uttryck.