Hjärna Tillsammans har satt i gång flera former av mötesplatser för personer med förvärvad hjärnskada och deras närstående. De som ansvarar för träffarna tycker att projektet hittat ett upplägg som utvecklats och fungerar bra.
– För mig är det väldigt viktigt att hjälpa personer med förvärvad hjärnskada att komma hemifrån och bryta isoleringen. Det är en drivkraft både i mitt arbete i Hjärna Tillsammans och här på Misa. Många som kommer till oss på Misa har fått smäll på smäll på smäll, och fått brottas med en massa saker, säger Sara Oxelvik.
Hon är arbetskonsulent på Misa Liljeholmen, en daglig verksamhet för personer med förvärvad hjärnskada. Misa är aktör i Hjärna Tillsammans, och ingår bland annat i den nätverksgrupp som tar fram olika typer av träffar. Både Sara Oxelvik och Misa Liljeholmens enhetschef Daniel Johansson är aktiva i gruppen.
– Samarbetet i gruppen mellan aktörerna har fungerat bra, berättar hon.
Sara Oxelvik är en av dem som varit med i Hjärna Tillsammans sedan de första förberedelserna.
– Misa tycker att det är viktigt att bidra. Med projektet kan man visa att man vill förändra situationen för människor med förvärvad hjärnskada, säger hon.
De ser till att frigöra tid för nätverksmötena. Är det omöjligt att komma ifrån, får någon annan kollega gå i stället.
– Det här är en positiv grej för målgruppen, så det är något vi väljer att prioritera, säger Daniel Johansson.
Turas om att vara värdar
Hjärna Tillsammans har arrangerat tisdagsträffar sedan slutet av 2016. De är i första hand till för personer med egen skada. Men även närstående, personal och andra som möter personer med förvärvad hjärnskada är välkomna och har dykt upp på träffarna.
– Det jag har tyckt varit viktigt i projektet är att det inte ska kosta något. Alla har inte råd att betala medlemskap, och alla är inte föreningspersoner. Jag tycker att det är jättebra att tisdagsträffar är gratis och till för alla, säger Sara Oxelvik.
Träffarna hålls den första tisdagskvällen i månaden. Tanken var att göra det lätt att komma ihåg. Aktörerna turas om att vara värdar, och håller då träffen i sina egna lokaler.
– Det blev ett enkelt sätt att lägga upp det på. Vi prövade den här modellen och tyckte att det blev väldigt bra, förklarar hon.
Träffens tema och form bestämmer värden själv. Misa har hållit i två tisdagsträffar. Då föreläste en av deras deltagare om hur hans liv förändrades efter skadan. Han berättade om sin rehabilitering och delade med sig av sina sätt att bemästra svårigheter i vardagen.
– Alla aktörer har ju olika kompetenser och olika utgångslägen. Så alla i projektet har något att bidra med. Det är spännande, säger Sara Oxelvik.
Även närstående behöver stöttning
Närstående får ta en stor del av rehabiliteringen, och kan behöva stöttning och kraft. Ett sätt att hjälpa personer med förvärvad hjärnskada är att ge stöd också till deras omgivning.
– Det kan vara tungt att vara närstående. Man brottas med många tankar och känslor. Då kan det vara bra att kunna dela med sig, säger Daniel Johansson.
Tanken med träffar speciellt för närstående är att ge dem chans att skapa nätverk.
– De som kommit på träffarna har vittnat om att det finns ett behov av att träffa andra i en liknande situation. Även för den anhörige kan det vara svårt att hantera den förändrade livssituationen, berättar han.
Närstående kan dock ha stora problem att komma ifrån för att kunna gå på egna aktiviteter. Därför kan det bli få som dyker upp.
– Det svåra är logistiken för dem som ska komma. Vi har testat lite olika tider och veckodagar, både kväll och helg, för att hitta det som passar bäst, säger Daniel Johansson.
Han hoppas att i framtiden kunna arrangera riktade träffar för olika grupper av närstående.
– Har man varit anhörig under lång tid brottas man med andra frågeställningar än man gör som anhörig till någon som är nyskadad. Vi kunde ordna träffar som möter olika behov, säger han.
Bättre kontaktnät
Det Misa får ut av projektet för egen del är framför allt ett bättre nätverk.
– Vi får reda på mycket mer, och får bättre kontakt med de andra aktörerna. Det är ett tillfälle för utbyte av kompetens, erfarenheter, kunskap och nyheter, säger Daniel Johansson.
– Jag är väldigt tacksam för att vi varit med i det här projektet, säger Sara Oxelvik.
TEXT: LINNEA LINDBLAD