För Afasiföreningen har Hjärna Tillsammans betytt många nya aktiviteter att erbjuda medlemmarna, speciellt under projektets senare del.

– Det var lite avvaktande i början med mycket förberedelsearbete. Innan man hittar formerna kan det kännas som att man trampar vatten. Men det är en naturlig process. Sedan blev det som en ketchup-effekt med tisdagsträffar, bloggrupp, kommunikationsfilmer med mer på en gång, säger Gunilla Finnström, verksamhetschef.

– Det blir ringar på vattnet. Jag tycker faktiskt att det blivit väldigt bra, säger Fredrik Sandman, styrelseledamot med egen skada.

Afasiföreningen i Stockholms län är projektägare, så för dem har Hjärna Tillsammans inneburit lite mer arbete än för andra aktörer. Gunilla Finnström ansvarar för projektets ekonomi och personaladministration.

– Samarbetet över gränserna är det som varit det roligaste. Vi föreningar har gemensamma svårigheter, och kan lära av varandra, säger hon.

– Projektet har haft bra verksamhet. Det kommer folk på träffarna från både Afasiföreningen, Strokeföreningen och andra aktörer, säger Fredrik Sandman.

Afasiföreningen har lång erfarenhet av att det inte räcker att bara ordna aktiviteter. För att få en levande verksamhet krävs också hela tiden ett aktivt arbete med att motivera och påminna. Så ser vardagen ut i en förening för personer med förvärvad hjärnskada. Ofta behövs också att någon i personens närhet puffar på, som en närstående eller assistent.

– Man hade kanske hoppats att fler skulle ha hittat till Hjärna Tillsammans träffar. Men det går igen i mycket. Vi får ofta tjata en hel del på våra medlemmar att de ska komma på olika saker. Vi får erbjuda sällskap, eller vad det nu kan vara. Det går nog inte så mycket av sig själv för vår medlemsgrupp, säger Gunilla Finnström.

Små föreningar

De flesta föreningar som är med i projektet är ganska små och kämpar med sina medlemstal. Föreningarna har olika inriktning, men målgrupperna överlappar.

– Konkurrens med andra föreningar har vi alltid haft. Men samarbetet är viktigare, och att göra bra verksamhet tillsammans, säger Gunilla Finnström.

Särskilt tänker hon på sådant som föreningarna har svårt att få till en och en, då underlaget är för litet. Det gäller inte minst närståendeträffar. Afasiföreningen försöker ha regelbunden anhörigverksamhet, men det är så få som har möjlighet att komma ifrån.

– De andra föreningarna har nog samma svårigheter, tror jag. Och samtalsgrupper skulle ingen av oss föreningar kunna få ihop folk till på egen hand, säger hon.

Fredrik Sandman fungerar som värd på flera typer av regelbundna aktiviteter i föreningen. Dessutom ingår han i Hjärna Tillsammans bloggrupp, som även håller i öppna träffar. Afasiföreningen upplåter sina lokaler utan kostnad till bloggträffarna.

– Jag tror inte att vi som är engagerade i olika föreningar ens har funderat över att vi konkurrerar med varandra. Vi vill göra jätteroliga saker tillsammans helt enkelt, säger han.

Fruktbart att vara med

Gunilla Finnström tycker att även nätverkandet med vårdgivarna har varit fruktbart.

– Nu när man lärt känna dem blir det lättare att ta kontakt med någon, om man vill ha råd och stöd i någon form. Till exempel för att få tips om någon föreläsare, säger Gunilla Finnström.

Även om arbetsinsatsen i projektet varit stor, tycker hon att fördelarna väger över.

– Det ger så mycket tillbaka till föreningen, för medlemmarna och för vår egen utveckling. De som lägger ned tid får något tillbaka också, säger hon.

De har delat upp arbetet i Hjärna Tillsammans på flera personer, både förtroendevalda och anställda.

– Som förening har vi en fördel jämfört med vårdgivarna, som jag förstår kan ha svårare att släppa till timmar. På vårt sätt har vi det tajt ekonomiskt vi också, vi måste jaga bidrag och så. Men sedan är vi friare att fördela våra resurser, säger hon.

Föreningen har en logoped på deltid, som periodvis lagt ned stora delar av sin arbetstid på kommunikationsgruppen som tagit fram en utbildning. Enligt Gunilla Finnström har det ändå varit väl investerad tid.

– Logopeden tycker att det varit utvecklande i hennes yrkesroll. Och vi får i slutändan också något konkret tillbaka till föreningen. Utbildningen blir till glädje för våra medlemmar, säger Gunilla Finnström.

TEXT: LINNEA LINDBLAD