Micke Lundquist var med om en skidolycka som barn och fick då en hjärnblödning. Idag jobbar Micke på bland annat på Hjärnkraft i Stockholm. Som kamratstödjare delar han gärna med sig av sin erfarenhet.

Namn:
Micke Lundquist.

Ålder
31 år.

Arbete/sysselsättning:
Arbetar på kansliet på Hjärnkraft Stockholms län. Är utbildad möbelsnickare och jobbar även på en brädgård en halv dag i veckan.

Intressen:
Motion och träning, framförallt löpträning och styrketräning. Tycker också om att träffa vänner och promenera.

Kontakta Micke Lundquist:

Telefon: 08-4474532

Mail: micke.lundquist@hjarnkraft.se

Måndag – Torsdag, klockan 09.00 – 17.30

Varför är det viktigt att ha personer med liknande erfarenheter att prata med?

Många känner en stor otrygghet. Det är då viktigt att ha någon att prata med som har liknande erfarenheter, det har jag själv märkt. Jag har varit där själv, och vill hjälpa till och fånga upp andra som behöver stöd. Jag förstår vad de har varit med om och hur man kan komma framåt. Alla är välkomna att ringa!

Hur fick du din hjärnskada?

Jag var med om en skidolycka då jag var 13 år. Jag ville lära mig åka skidor så jag följde med på en skolresa till fjällen. Men första åket råkade jag hamna i en brant backe med gupp. Jag kom upp i hög hastighet och kunde inte svänga eller stanna. Istället flög jag i luften och landade på vänster arm och huvudet. Armen krossades, näsan bröts och jag fick en stor hjärnblödning.

Hur såg din vardag ut direkt efter skadan?

Jag låg på intensiven i två veckor och var kvar på sjukhuset i någon månad. Läkarna trodde jag skulle bli halvsidesförlamad resten av livet, men så blev det inte. Jag fick bra hjälp med rehabilitering och var tillbaka i skolan med elevassistent 2,5 månad efter olyckan. Innan jag skadades spelade jag basket. Det fick jag sluta med för motoriken och styrkan i vänstersidan var borta, men den är tillbaka nu.

Hur ser din vardag ut idag?

Jag umgås så mycket som möjligt med vänner. Promenerar mycket. Jag försöker finna mer och mer lugn och ro, känner att jag behöver det.

Jag har inte så stora men från olyckan idag. Jag är känslig för stress, har bland lite humörsvängningar och hjärntrötthet. Och kanske lite dåligt minne. Armen fungerar men är 2 cm kortare, men jag har tränat upp styrkan och har lärt mig kompensera på olika sätt när jag gör styrketräning till exempel.

Film: Micke om fysisk aktivitet

 

Hur gör du för att överkomma svårigheterna?

Det är viktigt att komma till insikt om sin situation, ta det lugnt och ha tålamod. Ett exempel är hur jag lärt mig hantera stress. Det låser sig ibland när jag inte kan hantera saker. Jag har fått bra hjälp med psykologisk behandling, kognitiv beteendeterapi, där jag lärt mig vad jag kan göra när jag upplever stress. Jag har också gjort ett jättetufft men superbra träningsprogram för hjärnan på internet (cogmed.com) som gett stor förbättring. Mitt arbetsminne är bättre, jag kommer ihåg mer och är mer stresstålig. Hade jag inte gjort allt detta hade jag inte varit där jag är idag.

Varför är Hjärna Tillsammans viktigt?

Det blir ett större samarbete mellan fler aktörer. Med gemensamma krafter kan vi påverka samhället mer konkret. Vi kan också fånga upp personer som behöver hjälp lättare och hjälpa så många som möjligt som inte vet var nånstans man ska ta vägen.

X