Mathilda Cederlund fick en stroke när hon var 26 år. Nu delar hon med sig av sina erfarenheter och vill förmedla hopp till dem som är nyskadade. Hon vet hur mycket stöd som behövs, och att det är viktigt att skratta.

Namn:
Mathilda Cederlund.

Ålder:
39 år.

Arbete/sysselsättning:
Utbildad till grafisk formgivare. Arbetar på Afasiföreningen. Lär ut svenska, engelska och matte till dem som har afasi.

Intressen:
Spelar golf, tog grönt kort med bara en hand. ”Det är jättekul och svårt.”

Kontakta Mathilda Cederlund

Telefon: 08-720 44 80
Telefonnummer till Afasiföreningen i Stockholm.

Mail: mathilda.cederlund@hjarnatillsammans.se

Varför är det viktigt att ha någon med liknande erfarenheter att prata med?

För att vi förstår vad man går igenom. Vi erfarenhetscoacher kan prata i telefon, ta en promenad eller fika med dem som vill ha stöd. De som hör av sig kan prata om sina saker med oss och vi förstår dem för att vi varit i samma sits.

Hur fick du din hjärnskada?

Jag fick en stroke 2007, när jag var 26 år. Då bodde jag i Melbourne i Australien där jag hade utbildat mig och jobbade som grafisk formgivare. Det hände från en sekund till en annan när jag var i en affär och provade kläder.

Läkarna vet inte säkert varför jag fick en stroke. Det kan ha varit stress eller medfött, eller att jag tog p-piller. Jag tror själv att det var en kombination av stress och p-piller.

Hur såg din vardag ut direkt efter skadan?

Höger sida var förlamad och jag satt i rullstol. Eftersom jag var högerhänt så fick jag börja om från början med vänster arm. Jag kunde inte prata eftersom jag fick afasi.

Efter en månad på intensiven i Melbourne kom jag till ett rehabiliteringssjukhus. Jag tränade varje dag mellan 9-16. Det var räddningen, jag lärde mig prata och gå igen. Efter sex månader flög jag med mamma till Mallorca där mina föräldrar bodde. Ett år senare flyttade jag hem till Sverige och började i öppenvården på Danderyds sjukhus.

Jag kunde prata engelska mer och mer och jag förstod svenska. Men jag ville lära mig prata svenska också, så jag anmälde mig till en afasikurs på Alma Folkhögskola. Det blev successivt bättre varje dag. Fyra år efter stroken kunde jag behärska både engelska och svenska.

Film: Mathilda om afasi

Film av Afasiförbundet

Hur ser din vardag ut idag?

Nu går jag hyfsat bra, men haltar och jag är förlamad i armen. Men jag kan prata som vanligt igen. För mig var det a och o att kunna prata, viktigare än ta tillbaka styrkan och gången.

Jag jobbar fyra dagar i veckan och lär ut svenska, engelska och matte till personer med afasi. Jag provade att arbeta med grafisk formgivning igen men i och med att jag bara har en fungerande arm var det svårt.

På fritiden umgås jag mycket med kompisar och familj. Jag har precis köpt en lådcykel som har tre hjul, en vanlig cykel fungerar inte för mig. Nu i coronatider kan jag ju inte resa, så nu vill jag upptäcka Stockholm på lådcykel istället.

Film: En dag på golfbana


Hur gör du för att överkomma svårigheterna?

Tar en dag i taget och försöker göra det bästa av den dagen. Och försöker ha en positiv ”jävlar anamma”-attityd, att nu klarar jag det här. Att skratta mycket är viktigt för mig. Men också att kunna gråta, vara arg och irriterad, så man får utlopp för alla sina känslor.

Ibland hittar jag inte ett ord, men efter en sekund eller två kommer det. Jag har lärt mig hur man kan säga saker på andra sätt. Förut förstod jag inombords vad jag skulle säga men det kom inte ut. Det är avgörande att ha hjälp av en logoped så att man kan lära sig synonymer, och hur man få fram en mening istället för att bara säga ett ord.

Varför är Hjärna Tillsammans viktigt?

För att alla som drabbas av en förvärvad hjärnskada kan få möjlighet att träffas. De kan också sms:a, skriva eller bli informerade via olika aktiviteter om vad som är bra för dem i deras situation.

Film: Mathilda om stroke

Film av Brainbus

X