God morgon från en ö i Mälaren! Jag sitter och skriver i kökssoffan och det känns inte som sommar. Nu skiftar himlen i en klarblå ton, men solen under vårvintern är ju lite extra speciell. Den här våren har varit oändligt lång och blåsig. Eller var det vintern som höll sig kvar? På marken är det frost så här dags men den senaste veckan som vi varit här har ön gått från brunt till grönt.
Det är så mycket som hänt sen i januari, ett år av förändring och nyheter. Men en sak som är säker, att det känns exakt likadant när vi är här i huset på ön. Jag vaknar av solljus och fågelkvitter. Marken är grön men träden ganska kala. Igår när det var 13 grader och jag drack kaffe i solen på verandan, så kände jag att våren är äntligen här, fast kall!
Våran stuga är enkel, rött hus med vita knutar, standard inuti och innehåller ingenting av ekonomiskt värde för utomstående, men för oss däremot ett stort affektionsvärde! Det här är vårt inredning och renoveringsprojekt sedan vi köpte det, och vi strävar efter att främst bevara det som redan finns, än att riva ut och sätta in nytt.
Jag älskar att lämna saker i stugan, så att man inte behöver packa med allt jämt. Som tandborstar och nattlinnen och det känns också så hemtrevligt att plocka fram sina grejer som man inte använt sen sist man var i stugan.
Vi skriver upp vad som finns kvar i skafferiet varje höst när vi åker från stugan och kanske inte kommer tillbaka förrän i vår. Om det finns toa- och hushållspapper och diskmedel. Och då känns det lätt att handla det man behöver istället för att handla det som redan finns! Och all mat som lämnas kvar packar vi noga i plåtburkar så att inga möss kan komma åt den.
Slutligen har vi typ elvahundra ställen som friggebodar på vår tomt att låsa upp, och för att hålla ordning på alla nycklar sitter de fast på ett stort svart bälte, som man inte tappar bort i första taget! Särskilt när vår tomt är enorm. Viktigt är att ”vaktmästarknippan” är helig och alltid hängs tillbaka på rätt krok i köket efter användning!
På måndagar åker jag till lägenheten för då är det Furuhöjden och Afasiföreningen som gäller.
På tisdagen vid 9.30 var jag vid Afasiförbundet, nästan en halv dag hade redan gått? Så är det när man är morgonpigg och det är ljust. Vi hade läsgrupp och nu läser vi ”De tre musketörerna” av Alexandre Dumas.
På onsdagen var jag hemskt trött när jag vaknade. Men efter en svettig timme med träning var skruttigheten som bortblåst. Älskar att träna, även om när man åker dit inte vill!
I torsdags bytte jag till sommardäck på bilen. Älskar att bo nära en verkstaden där jag känner alla och dom känner mig. Och där man bara svänger in på verkstaden för att byta däck, och innan man ens hunnit sätta sig ner och ta en kaffe så säger de:
-Nu är din bil klar!
Glad vecka, ha en dundervercka nu!
Skrivet av Fernanda.