Stora Sköndal var värd för Hjärna Tillsammans tisdagsträff om en ny typ av träning efter stroke. Det är en forskningsbaserad metod att förbättra känseln i hand och arm.
Vid rehabilitering brukar fysio- och arbetsterapeuter undersöka känseln.
– Men man använder det som en förklaring till nedsatt funktion, och stannar där. Normalt tränar man inte upp den, berättar Karin Varcoe Orhem (bilden), fysioterapeut vid Neurologiska rehabiliteringskliniken på Stora Sköndal.
Tanken är att den nya träningsmetoden som kallas ”Sense” ska ändra på det. Den har tagits fram i Australien av Leeanne Carey, professor inom strokerehabilitering, och bygger på hjärnforskning.
En forskare i Lund har tagit metoden till Sverige. Stora Sköndal kontaktade honom, och började hösten 2018 med känselträning för två personer i dagrehab. Det är första gången i Stockholmsområdet.
Den här kvällen är det Hjärna Tillsammans tisdagsträff i oktober 2018, med Stora Sköndal som värd. De två som lett pilotgruppen berättar om hur de arbetat och vad den nya metoden går ut på.
– Varje patient sätter upp vardagsmål, som man sedan jobbar mot i träningen, berättar Marie Carlsson, arbetsterapeut.
Båda patienterna fick bättre känsel, på flera sätt.
– När vi pratat med forskarna säger de att man inte måste ha bra motorik för att ha nytta av träningen, säger Karin Varcoe Orhem.
Flera typer av känsel
Metoden bygger på sju principer. Först ska känseln bedömas, för att se vilken känselkvalitet som är nedsatt.
Det finns nämligen flera sorters känsel. Känselorganen har många små delar, som uppfattar en sak var. Exempel på olika typer av känsel är smärta, temperatur, tryck eller att kunna identifiera föremål. Även leder har viss typ av känsel, som förmågan att känna vilket läge en kroppsdel är i.
Sense kräver uppmärksamhet och fokus. Bland annat utnyttjas känselminnet. Om man först föreställer sig hur det kommer att kännas, leds hjärnan in på rätt väg.
För att se till att använda just känseln, är det viktigt att inte få ledtrådar från syn eller hörsel. På Stora Sköndal används ett skynke. På så sätt kan man träna flera saker: Att känna igen former, ytor, vikter.
Praktiskt kan det gå till så att man samlar ihop olika föremål att känna på, två likadana av varje. På sin sida skynket får personen ett par olika saker att känna på med den friska handen. Bakom skynket får den andra handen beröra något, och så gäller det att försöka gissa: Vilken är det?
Sedan dras skynket undan. Att få facit efter gissningen är en viktig del av träningen.
På samma sätt går det att öva ledkänsel. Den som hjälper formar handen bakom skynket till en viss position. Sedan är uppgiften att själv göra likadant med den friska handen. Är handflatan uppåt eller nedåt? Hur pekar fingrarna? Rak eller böjd armbåge?
– Ny forskning har visat att det är jätteviktigt att träna samspelet mellan händerna. Det tränas i Sense, eftersom man hela tiden jämför med den andra handen, säger Marie Carlsson.
Går att göra hemma
Flera av övningarna går även att göra på egen hand tillsammans med en närstående.
– Vad man till exempel kan öva hemma är att känna igen olika saker, som en klädnypa, gaffel eller tuschpenna. Man ska känna på den i handen, utan att se. Sen ska man ha en likadan och jämföra med hur det känns i andra handen, säger Karin Varcoe Orhem.
Men var beredd på att det kommer att vara ansträngande.
– Vi upptäckte att träningen är oerhört energikrävande, även för personalen. Längre än 20 minuter i taget fungerade inte, säger Karin Varcoe Orhem.
Ju bättre känsel, desto mer lika kan sakerna vara som man ska gissa mellan. Träningen ska långsamt göras svårare.
Den ska också omsättas i vardagen. Sista steget i ett träningspass på Stora Sköndal är att göra i ordning fika tillsammans. Då överförs handförmågorna till en verklig situation.
Efter föreläsningen på tisdagsträffen fick deltagare prova själva. Rolf fick stroke för tre år sedan. Tillsammans med Eva som är närstående har han kommit till träffen.
– Övningarna var spännande. Men det var svårt att känna något, säger han.
– Känsel har jag inte hört beröras förr, inte heller ämnet för nästa träff som är tandvård. Det är mest samma saker man hör om hela tiden vad gäller stroke. Man kör fast i sin träning. Men här får man en skjuts i att träna något nytt, säger Eva.
– Det var uppmuntrande att få träffa dem som fått sin stroke för åtta eller 14 år sedan och sedan utvecklats, det blir en inspiration. Det tar tid, man måste jobba och jobba. Men det blir bättre, säger Rolf.
– Jättebra var träffen i kväll, över förväntan, säger Eva.
TEXT: LINNEA LINDBLAD