Micke Lundquist har ett motto, ”Inget är omöjligt, allt går att göra, det tar bara lite längre tid att genomföra det”. När han var 13 år var han med om en svår skidolycka och fick en hjärnblödning. Som vuxen har Micke främst brottats med kognitiva svårigheter. Med hjälp av sin målmedvetenhet och kognitiv beteendeterapi har han fått verktyg att bland annat hantera stress bättre.

Micke har sedan skidolyckan när han var 13 år jobbat mycket med sig själv både kognitivt och fysiskt. Idag är han 32 år och arbetar som kanslist på Hjärnkraft Stockholms län och på en brädgård. Micke är också en av Hjärna Tillsammans kamratstödjare, och delar gärna med sig av sina erfarenheter av att leva med förvärvad hjärnskada.

– Mitt råd till andra som drabbas är att ta det lugnt och lyssna på vad kroppen säger. Man kan inte göra saker i snabbare takt än vad kroppen vill för då blir allt bara fel. Många vill se resultat innan de knappt börjat sin rehabilitering. Men du måste gå igenom alla steg och få en acceptans för de svårigheter du har innan du kommer dit.

Det visade sig att Micke hade fått en hjärnblödning på höger sida av kraschen i skidbacken (läs mer om Mickes olycka här). Efter cirka två månader på sjukhus fick han åka hem och inledde fem års intensiv rehabiliteringsresa med hjälp av teamet på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Utöver de fysiska utmaningarna efter olyckan fick Micke även kognitiva svårigheter, som ökad stresskänslighet och problem med minnet. Tack vare stödet från familjen, vänner och en elevassistent klarade han sig genom skolan och vardagen som tonåring.

– När du inte känner igen hur du fungerar och inte kan göra det man gjorde förut, då blir du stressad. På rehabiliteringen fick jag träna på att hantera stressen och svårigheterna med minnet. Elevassistenten hjälpte mig hålla koll på papper och göra läxor. Jag fick också göra allt i lugnare tempo i skolan och fick mer tid på mig vid prov till exempel.

Målinriktad och envis

Efter skolan utbildade sig Micke till möbelsnickare och började jobba. Både den fysiska och kognitiva rehabiliteringen har fortsatt på olika sätt genom åren. Svårigheterna i vuxen ålder har framförallt handlat om de kognitiva utmaningarna, berättar han. Minnet som sviktat, hjärntrötthet, stresskänslighet och lite humörsvängningar.

– Min styrka är att jag alltid har varit målinriktad och envis, det var jag redan innan skadan. Jag gick länge i tron att jag var färdigrehabiliterad. Men när jag hade arbetat i några år kände jag att det var något jag behövde hjälp med, men begrep inte vad. De var väldigt förstående på jobbet och jag fick slippa vissa arbetsuppgifter för att inte bli stressad och göra fel. Problemet var att jag inte själv förstod mina brister.

En dag vaknade Micke och insåg att han behövde ta itu med problemen. Han tog kontakt med sin husläkare, som förstod situationen och skickade honom till en neurolog. Där röntgades hjärnan, men det såg bra ut. Det var de kognitiva svårigheterna han behövde hjälp med.

– Jag hade svårt att planera, var lättstressad och då fungerar inte jag, det låser sig. Jag fick remiss till Danderyds sjukhus där de hade hjärnskaderehabilitering för unga vuxna. Det var i grevens tid, för man måste vara mellan 18-25 år för att få komma dit, och jag skulle fylla 24.

På Danderyds sjukhus fick han hjälp av läkare, arbetsterapeut och psykolog.

– Det var min räddning, jag lärde mig jättemycket. Jag fick genomgå kognitiv beteendeterapi, KBT, och ett tufft träningsprogram på internet, cogmed, och jag gjorde stora förbättringar. Framförallt blev minnet bättre. Jag fick träna på att behålla fokus, jag lärde mig att göra saker utan att ta energikrävande omvägar och det gjorde mig mer stresstålig. Efter det blev allt bättre på jobbet, det var som natt och dag.

Social person som vill ha familj

Stress är inte ett problem längre, tycker Micke.

– Via KBT-terapi har jag fått massor av verktyg som jag använder varje dag. Jag är väldigt stolt att jag tagit mig igenom det som jag gjort. Jag har jobbat med att bli mer medveten, har börjat med meditation och försöker undvika negativa ord och tankar. Jag tänker inte bli stressad igen. All stress är inte dålig men för det mesta är det inte bra. Stress kan ge högt blodtryck, stroke och problem med hjärtat, och det vill jag inte ha. Det räcker med hjärnskadan.

En annan viktig sak i stresshanteringen är att han prioriterar fritiden med vänner och familjen framför jobbet.

– Mår inte jag bra, ja då gör jag inte bra jobb och är inte en bra vän. Så det är ganska enkelt.

Utan familj och vänner hade han inte kommit så här långt, konstaterar Micke. Att omgivningen förstår dina behov och svårigheter är viktigt för att klara livet efter en förvärvad hjärnskada. Men alla kan inte förstå, det är omöjligt, poängterar han.

– När man kommer till den vetskapen, då går allt mycket lättare. Det viktigaste är att du själv mår bra, och jag vill att andra som läser det här ska förstå att ”Inget är omöjligt, allt går att göra, det tar bara lite längre tid att genomföra det”.

Text Susanne Rosén

X