Tandvård

”Jag älskar att gå hit varje dag”

Vanliga åkommor som tandsten och inflammerat tandkött – är det verkligen något att bry sig om vid en förvärvad hjärnskada? Och går det att bli behandlad om man inte kan sitta upp? Folktandvårdens specialutbildade stroketeam på Stockholms Sjukhem tar itu med allt.

I klinikens ljusa och luftiga lokaler med piggt grönt kakel och mycket svängrum, går det att komma in med säng och få ligga kvar i den vid undersökning och behandling. Och behöver man hjälp med att ta sig från sin elrullstol, permobil, till tandläkarstolen, finns taklift i varje rum.

Specialutformade kuddar och fotpallar kan göra det lättare att sitta. Med hjälp av specialutrustning är det också möjligt att jobba torrt i munnen, utan vatten. Det är speciellt viktigt för personer som har svårt att svälja.

Här hittar man teamet som säger att det alltid kan göra något – förbättra, lindra eller behandla. Och ofta får de till samtliga tre alternativ.

– Ju mer empatiska och lyssnande vi är, ju mer vi få gjort.

– Ju mer empatiska och lyssnande vi är, ju mer vi få gjort.

Det säger klinikchefen Pia Skott på Folktandvårdens medicinska tandvård, på Stockholms Sjukhem. Den här kliniken har specialiserat sig på olika former av funktionsnedsättningar, kroniska sjukdomar, äldretandvård och demens.

Kliniken ingår i ett akademiskt centrum för äldretandvård, ACT, där Folktandvården samarbetar med Stockolms Sjukhem och Institutionen för Odontologi (läran om tänder och deras sjukdomar) vid Karolinska institutet.

Här bedrivs också mobil tandvård där man till exempel kan åka hem till patienter som har svårt att komma hit. Och uppsökande verksamhet inom till exempel vård och omsorg för att lyfta vikten av mun- och tandhälsa.

Pia Skott fick i uppdrag att starta kliniken 2013. Då fick hon handplocka personalen:

– Här jobbar människor som gillar utmaningar, som hela tiden vill utvecklas och lära nytt. Och som är bra på att både samverka och jobba självständigt.

2015 bildades stroketeamet. Det är ett av tre tvärprofessionella team här med tandläkare, tandsköterska, tandhygienist, profylaxtandsköterska (profylax – förebyggande, red anm) och en receptionist, som också arbetar som kommunikatör.

Vanliga åkommor som tandsten och tandköttsinflammation kan ju kännas mindre angeläget att ta itu med vid en förvärvad hjärnskada?

– Nej, det vill vi verkligen ändra på! betonar tandhygienisten Arne Olsson, en pedagogisk kunskapsresurs i teamet som också föreläser på tandvårdsutbildningar, konferenser och inom sjukvården.

Varför är det viktigt att göra det?

– Tandsten är som ett stort bostadsområde för bakterier, förklarar han. Och bakterierna är en klar belastning för kroppens allmäntillstånd.

– Även en mindre inflammation i tandköttet kan påverka kroppens immunförsvar och höra ihop med till exempel led- och hjärtsjukdomar, berättar teamets tandläkare Jenna Pekmic.

Teamet har många exempel på personer som har börjat att må bättre och fått bättre hälsa när de har fått hjälp med den här sortens problem. Men munnen blir fortfarande ofta nedprioriterad inom sjukvård och omsorg.

– Det där med mun- och tandhälsa är något som man många gånger skjuter på framtiden men även till synes små förbättringar kan ge betydande hälsovinster, säger Jenna Pekmic.

Tid för individen

Hit kommer också personer som den vanliga tandvården inte har kunnat hjälpa.

– Här finns tid, här stressar vi inte, säger Pia Skott.

– Om man är sjuk och blir bemött med stress, då är det lätt att det låser sig, säger Jenna Pekmic.

– Vill du berätta om att du har gråtit hela morgonen så kan du göra det här, säger Arne Olsson.

Ni har alltså mer tid för varje patient här än vad man brukar ha inom tandvård. Innebär inte det också mindre intäkter?

– Nej, vi går runt eftersom vi får tandvård gjord, svarar Pia Skott. Om man inte får och inte kan göra något för patienten blir det däremot mindre inkomster. Varje besök här tar i snitt 45 minuter, inom vanlig tandvård rör det sig inte sällan om hälften av den tiden. Hon fortsätter:

– Det kan vara mycket som ska vara på plats innan man kan komma hit. En hel kedja av saker som ska klaffa, till exempel ledsagning, transport och finansiering. Då gäller det att vi från vår sida är väl förberedda och inte behöver ställa in ett besök. Vi avbokar väldigt sällan.

– Vi lär av varandra, jobbar ihop och utvecklas tillsammans, berättar profylaxtandsköterskan Margarita San Martin.

– Det gör också att om någon av oss blir sjuk, kan vi rycka in och hjälpa till där det behövs, klargör hon.

– Vi planerar för varje besök, ser till innan att allting som behövs finns framme i rummet. Och så försöker vi få så mycket som möjligt gjort på en gång, säger Jenna Pekmic.

Göra så mycket som möjligt vid varje besök. Och samtidigt ta tid på sig, absolut inte stressa. Men hur får de ihop det? Hur går det till?

Medmänsklighet

Det handlar mycket om att kunna skapa förtroende, att lyssna in och anpassa sig efter individens behov – att alla i teamet jobbar så. Här är man övertygad om att stress bara skapar oro och kan få allt att stanna upp.

Den första personen som man får kontakt med när man ringer eller kommer till receptionen, brukar vara Helene Ljungdell. Hon arbetar här också som kommunikatör och tandsköterska.

Och ser som sin uppgift att lägga en bra grund för besöket:

– Om jag kan få människor att känna sig välkomna, lyssna och svara på deras frågor kan det bli en bra start.

– Många undrar om de egentligen har råd att gå till tandläkaren och känner inte till att det kan finnas möjlighet att få hjälp med finansieringen.

Här kan Helene Ljungdell upplysa om att landstinget kan betala räkningen vid så kallad nödvändig tandvård, när patienten bor på äldreboende eller får hemtjänst flera gånger om dagen.

Och har man rätt till ett F-kort, där F står för funktionsnedsättning, blir taxan reducerad. Likaså om man tillhör de grupper som kan få särskilt tandvårdsbidrag – har en sjukdom eller funktionsnedsättning som ökar risken för försämrad tandhälsa.

Fortsätter den här typen av inkännande bemötande utan stress i behandlingsrummet, kan det också kännas tryggare att öppna munnen och låta någon få arbeta därinne.

Med hjälp av korta pauser, kanske lite dimmad belysning och musik, kan det vara lättare att slappna av och då kan det också gå att utföra mer.

Dimmad belysning? Ser man verkligen vad man gör då? Här finns stora fönster som släpper in mycket ljus och det går alltid att ta till punktbelysning vid behov.

– Man kan alltid göra något för en annan människa. Varje besök ska ha ett mervärde, konstaterar Arne Olsson.

– Det har hänt att jag och en pianolärare har sjungit så högt tillsammans att de andra stängt dörren, skrattar han och fortsätter berätta:

– En människa som till exempel bara kan andas med munnen blir ofta väldigt torr. Då kan det kännas bra om jag fuktar upp och rengör. När jag gjorde det nyligen för en person som inte kan prata, såg jag hur ett ljus kom i ögonen och hur lättad han blev. Det kändes så bra.

Ibland åker Bengt fram, en grön och – för dagen – nydöpt plastgris. Det kan vara skönt att få hålla i honom om man till exempel har spasmer.

Jenna Pekmic visar en ny innovation på forskningsområdet här, en så kallad munskärm som forskaren och tandläkaren Mary Hägg har tagit fram.

Det är en ljusblå liten plastkonstruktion som man själv tränar muskulaturen i munnen med, några minuter per dag. Genom det kan till exempel tugg- och sväljförmågan bli bättre.

Men även en vanlig tesked i munnen kan ha positiv effekt, förklarar Arne Olsson:

– Den kan också träna muskulaturen och till exempel motverka att man dreglar. Placera skeden på tänderna, under läpparna, och sug på den tre minuter per tillfälle, tre gånger om dagen.

Ibland jobbar teamet på knä och stundtals i mindre ergonomiskt riktiga positioner. De flesta kan komma hit men ibland händer det att teamet också åker hem till sina patienter.

De brukar – på ett eller annat sätt – kunna hjälpa den person som de har framför sig. Och det ger arbetsglädje.

– Jag trodde aldrig att jag skulle gilla det här jobbet så mycket men jag älskar att gå hit varje dag, säger Arne Olsson.

Den inställningen verkar han dela med resten av teamet.

X