Nyhet

Heldag om stöd efter hjärnskada

Hjärna Tillsammans höll sin slutkonferens den 20 november i jättelokalen Aula Medica. Dagen innehöll många föreläsningar och panelsamtal om samverkan för bättre rehabilitering efter hjärnskada.

Runt 250 besökare kom till konferensen. Den hölls tillsammans med Modellprojektet, som arbetat med ett liknande ämne. Det går att vara ett arvsfondsprojekt i tre år, och den tiden tar slut vid nyår för båda. På slutkonferensen sammanfattade projekten vad de gjort.

Moderator var överläkare Catharina Deboussard från Rehabiliteringsmedicinska kliniken på Danderyds sjukhus. Hon berättade hur det ser ut i Sverige efter förvärvad hjärnskada:

¤ Det är stor variation i landet när det gäller rehabilitering och stöd.

¤ Rehabilitering direkt efter skadan kommer ofta för sent och är för kort. Och det är inte säkert att man får någon alls.

¤ Rehabiliteringsinsatser på länge sikt är minimala och svårtillgängliga.

¤ Andra stödinsatser är bristfälliga, svårtillgängliga och dåligt samordnade.

En del av problemet är att många är inblandade, t ex kommuner och olika vårdinstanser. Ingen har övergripande ansvar.

Populära bloggare

Konferensens mest populära punkt var Hjärna Tillsammans bloggrupp Huvudsaken. Bloggaren Kim Randrup förklarade poängen med gruppen:

– Man behöver få ett hopp, som i sin tur ger framtidstro. Det i sin tur ger motivation att jobba mer med sin egen träning i vardagen.

Moderator Annika Meinhardt frågade vad som skulle göra störst skillnad för dem. Många berördes av rullstolsburne Marcus Furcherts svar:

– Att myndigheterna lämnar mig i fred. Jag älskar helger, fast jag inte jobbar. Då slipper man detta att det ständigt ska göras nya utredningar. Kommunen drog in en tredjedel av mina hemtjänsttimmar. Och jag fick vänta i åtta veckor på att få färdtjänstkortet förnyat.

Hjärna Tillsammans kommer att fortsätta i två år till, med ny finansiering från landstinget. Även bloggruppen ska finnas kvar under den tiden.

Ett seminarium handlade om det kommunala perspektivet. Maria Fäldt (KD), tidigare kommunalråd i Upplands Väsby och nu landstingspolitiker, sade att det skulle behöva finnas en ”medicinskt ansvarig rehabiliterare” i kommuner, inte bara en medicinskt ansvarig sjuksköterska.

Samverka på rätt sätt

Med på konferensen var också regeringens utredare inom sjukvård Anna Nergård. Hon förklarade att sjukvården byggdes upp för att hantera akut vård, men att det som behövs i dag är att hantera långsiktiga besvär.

Utredningen ska bland annat titta på samordningen. De har besökt många ställen i landet.

Vad utredningen hittills fått klart för sig är att hur man jobbar är jätteviktigt. Att bara sammanföra olika professioner betyder inte att de börjar samverka. Först måste man nämligen lära sig hur – det är en teoretisk kunskap.

– Ännu värre blir det om också andra är med, som brukare och föreningar. Många inom vården berättar: Vi skulle samverka så och så många, och det blev jätterörigt. Ja, det tror jag det! Har man inte strukturer och metoder, blir det som ett dåligt grupparbete i skolan, sade Anna Nergård.

Jean-Luc af Geijerstam från Myndigheten Vårdanalys berättade att svensk vård är i framkant inom många områden, men ligger efter vad gäller fokus på den enskilde. Flera studier visar att det blir bättre vård om man ser till behoven hos varje person, i stället för att ha paketlösningar.

– Och forskningen ger ganska bra stöd för att om brukare involveras, så påverkas professionen och deras arbete blir bättre, sade han.

Läs bloggarnas eget inlägg om konferensen

TEXT: LINNEA LINDBLAD

X