Livet efter en skada

Det finns ett antal besvär som är typiska efter en hjärnskada, och som många får. En del är fysiska, medan en del är dolda. De kan påverka tillvaron mycket, både för personen själv och för närstående.

Doktor Ingvar Krakau har arbetat med strokepatienter i många år. Han är en av Hjärna Tillsammans grundare. Här sammanfattar han vad som ofta händer efter en stroke eller annan förvärvad hjärnskada.

Vad blir det för besvär?

Halvsidig förlamning eller svaghet är den vanligaste typen av fysisk funktionsnedsättning. Andra vanliga symtom är onormal muskelspänning (spasticitet) eller muskelslapphet (hypotoni), vilket i bägge fallen påverkar personens rörelseförmåga. Förmågan att själv förflytta sig kan också vara nedsatt till följd av balanssvårigheter och yrsel.

Svårigheter att tala (afasi) och förstå tilltal, men även svårigheter att läsa, skriva och räkna är vanliga handikapp. Problem med talet kan också orsakas av svårighet att aktivera och samordna de muskler som behövs för att artikulera (dysartri). Då blir talet svårt att uppfatta.

Framför allt den första tiden efter stroke eller annan förvärvad hjärnskada kan man ha svårigheter att svälja (dysfagi).

Neglekt innebär att man inte uppfattar ena sidan av kroppen och omgivningen. Detta blir ofta bättre senare, och kan genom träning försvinna helt.

Det finns också olika typer av symtom som inte är direkt observerbara. Följande dolda funktionsnedsättningar är vanliga:

Mental trötthet eller hjärntrötthet innebär att sådant som man tidigare gjorde automatiskt kräver nu stora mängder energi. En del med mental trötthet kan inte återgå i arbete. Andra återhämtar sig delvis eller helt, men har ofta kvarstående trötthet. De måste hushålla med sin energi och behöver etablera en ny balans mellan aktivitet och vila.

Minnesproblem är vanligt, särskilt att korttidsminnet försämras. Det blir då svårt att t ex följa ett samtal med flera personer, att slutföra aktiviteter, att lära sig nya saker eller att göra flera saker samtidigt.

Exekutiv förmåga är ett samlingsbegrepp för funktioner som ligger bakom målinriktat beteende. Hit hör planering, att sätta upp mål, sekvensering (att göra saker i rätt ordning), att sätta i gång samt att fullfölja och kontrollera en handling. Det hör också ihop med problemlösning. Den med någon typ av nedsatt problemlösnings- och exekutiv förmåga får en minskad flexibilitet i beteende och handlingsmönster och svårigheter att få struktur på sin tillvaro. Dessa problem är vanliga även efter en lindrig stroke. Då kan det också bli svårt att bedöma hastigheter eller avstånd. Det får konsekvenser för bland annat förmågan att orientera sig i trafiken.

En person med förvärvad hjärnskada kan i vissa fall drabbas av personlighetsförändringar med exempelvis förtvivlan, förvirring, misstänksamhet, irritabilitet, aggressivitet eller olust (dysfori). Detta är plågsamt, inte minst för närstående. Det kan också förekomma affektlabilitet, det vill säga svårigheter att kontrollera till exempel skratt och gråt. Man kan också få svårt att själv värdera konsekvenserna av sin hjärnskada (bristande sjukdomsinsikt).

Depression är vanligt efter stroke, och kommer vanligen smygande under längre tid. Det kan vara en direkt följd av hjärnskada, eller uppstå som en reaktion på förlusten av vissa förmågor. Med eller utan samtidig depression förekommer problem med minskad initiativförmåga.

En tydlig parallell kan ses mellan patientens och närståendes situation avseende ångest, depression och livskvalitet. Ofta är det den närstående som lider mest psykiskt.

Hur går det sen?

Eftersom hjärnan styr kroppens alla funktioner kan stroke eller annan förvärvad hjärnskada medföra olika typer av funktionsnedsättning – fysisk, kognitiv, synlig eller dold – beroende på var skadan finns och hur stor den är. Ofta får det sociala konsekvenser. Konsekvenserna kan bli mycket olika för olika personer.

Under de närmaste månaderna efter insjuknandet brukar de nedsatta funktionerna förbättras av sig själva. Förbättringen går fortast i början. Men det finns inte någon bortre gräns för återhämtning.

Forskning visar att hjärnan har potential för läkning och plasticitet även lång tid efter stroke. Vissa funktioner kan arbetas upp genom träning. Dessutom kan andra delar av hjärnan eller nervbanor överta en del av den skadade hjärnvävnadens uppgifter. Förbättringar kan ske även lång tid efter insjuknandet.

Olika uppföljningsstudier har visat att upp emot 25 procent blir helt återställda. Övriga får olika grader av funktionshinder. Det vanligaste problemet är mental uttröttbarhet.

Resultat från några undersökningar

ADL (aktiviteter i det dagliga livet) är en uppsättning förmågor som arbetsterapeuter mäter, ofta i personens hem, för att kunna bedöma en persons behov. Det handlar till exempel om att kunna duscha eller gå på toaletten själv.

Enligt data från det svenska kvalitetsregistret över stroke var 78 procent av de registrerade personerna som var självständiga i basal ADL före insjuknandet även självständiga i denna aktivitet tre månader efter insjuknandet. Vid en uppföljning två år efter insjuknandet uttryckte 77 procent av deltagarna att de var helt eller delvis beroende av stöd från närstående för att hantera sitt vardagsliv. 30 procent uppgavs kunna vara ensamma hemma högst en halv dag.

I en annan svensk uppföljningsstudie uppgav färre än var femte person att de kände sig helt återställda efter ett år.

Vid en kvalitetsuppföljning av konsekutivt nyinsjuknade personer med förstagångsstroke i Stockholm (Nacka strokeprojektet) fann man klar förbättring vid tre och sex månader, medan förändringen mellan sex och tolv månader var blygsam. Förutom neurologiska problem var de vanligaste besvären trötthet, nedstämdhet och värk.

Några källor

http://www.neurologiisverige.se/ny-studie-om-hjarntrotthet-efter-en-stroke/

http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A926688&dswid=gtm_autoEvent_1516627534637

Olai L, Life after a stroke event, with special reference to aspects on prognosis, health and municipality care utilization, and life satisfaction among patients and their informal caregivers , Faculty of Medicine, Uppsala University, 2010.

Krakau I, Hassler E, Strokevård vid vändpunkt: ett års uppföljning av konsekutiva strokepatienter i Nacka, 2003.

Carlsson G E, Möller A, Blomstrand C, ”Dolda funktionshinder efter stroke”, Socialmedicinsk tidskrift 6/2007.

https://www.uptodate.com/contents/ischemic-stroke-prognosis-in-adults

X